Enkelhetens Evangelium (Är Det Svåraste Som Finns)

Så tar orden slut mitt i ett amen
gesterna blir bara rörelser
bönerna blir ramsor
dogmerna vittrar sönder
till damm och smulig aska

Men mitt i
mörkrets intighet
står Han kvar

När allt är sagt och sjunget
när vännerna lämnat vardagsrummet
i en enda osalig röra så knackar
Han fortfarande på dörren

Frågar om han får
äta min kvällsvard
om jag sen vill
ut och gå
-
ut och
följa honom
till världens ände

Det är inte enkelt säger han med öppna
såriga händer, men inte heller svårt ty
Jag finns i Allting eller rättare
Allting finns i Mig

Jag Är de ljuvliga trädkronorna
du njuter av på sommaren
Jag Är de kungliga alpmassiven
du hänförs av om vintern
Jag Är barnens vackra ögon
Jag Är själva leendet du
älskar hos din käraste

När du ger till den som saknar
är det min ande du överlämnar
När du älskar det som inte är
av dig allena älskar du
det som är av mig
-
När du av godhet eller tvång offrar
det som du älskar för andras räddnings
skull är det i mina blodfyllda
fotspår du vandrar

Min vän, säger Han
och ser med ögon som bränner
hål i min djupaste självbild

Att gå min väg kräver inga ord
inga sånger, inga gester, inga
kyrkrum, inte ens en
gudsmedvetenhet

Att gå min väg kräver
bara tro, kräver endast
Din tro, Ditt hopp
och Din kärlek

Ändlösa mängder
av Min kärlek

15

Jag är aldrig ensam
mitt öde separeras
aldrig ifrån ditt - din fråga
är min, ditt uppdrag
är också mitt

Du fick leva ditt vandring
i en brinnande praktik
du fick se den långsamma
uppgången, det snabba fallet
och verklighetens Fenix
ljuva återkomst med dina
egna ögon - du flackade
aldrig med blicken, hur
ofta den än fylldes
med tårar

Min vandring är höljd i dunkel
min varelse inte lika omsvept
med klargjord, välsignad nåd
som din en gång var- likafullt
delar vi samma kropp, agerar
i samma timme, vi är vända
emot samma horisont

Så må din klädnads
blåa färg också få
lov att vara min

18

Jag landar bland mossgröna smaragder
en hemvand form av mystik och
jag får minnas att du valt att bo
precis där jag befinner mig

I mina hemtrakters skogar
vandrar du och gnolar
på en sång, nynnar fram
en melodi som skulle
kunna lyda:

Det finns ingen anledning att 
vara rädd för tomtar, troll
eller skogsrån, ty vad de 
än kan göra med dig 
så är du alltid hos mig 
så vandrar du tryggt 
på mina stigar, ja 
du är utvald utav mig 
du är alltid älskad 
av mitt hjärta

och jag inser, med en jordbävnings
intensitet att var jag än hamnar
så är jag alltid hos dig, hur jag
än försöker så kan jag aldrig
lyckas mista dig

Varför är jag kristen?

För att jag tror på, har sett och erfarit kärleken som en verksam kraft. Om man ger utav den får man alltid än mer tillbaka (om än inte alltid på det sätt man förväntar, ibland kräver, sig) Ger man utan uppehåll av kärleken så blir man till sist själv en del av den. Det är den kraft som håller mänskligheten, ja själva kosmos, vid liv.

Jesus Kristus är i mina ögon förkroppsligandet av denna kärlek, han är den historiska gestalt som i allt gör den begriplig och konkret. I hans lära vill jag gå för att ständigt lära mig mer, ständigt bli mer lik Den Stora Kärleken. 

Med hans lära kommer också kyrkan, hans vittnen. Jag plågas av dess svaghet och dess brustenhet, vill helst få kalla mig något annat än kristen- inte dela kropp med alla dessa... människor- men utan henne, vår moder, är alla kristna hjälplöst hemlösa. 

I ständig bön om hennes upprättelse och med krossat hjärta inför de fel hon, vi, begått genom historien erkänner jag mig som hennes barn till dess att han kommer åter i härlighet inför det stora bröllopet. 

Kyrkans dogmer är mig dock alltid endast teorier för kärlekens strukturer, i mina ögon sanna förvisso, men likväl teorier. Livet att älska är alltid Jesus, resten är formalia. Livet att älska är alltid Jesus, varhelst han visar sig. 

Min tro är kristen av nödvändighet, det finns inga andra fullgoda alternativ, men mitt hopp är kristet med lust och glädje- oavsett om jag är i dödsskuggans dalar eller i konungarikens festsalar längtar jag till Herrens festmåltid på den åttonde dagen- dagen över alla dagar. Tanken på den är mina andetags grund, mitt hjärtas sanna längtan. 

Ett ber jag Herren om 

detta begär jag

att få vara i Herrens 

hus varje dag 

av mitt liv för att 

skåda Herrens ljuvlighet 

söka svar i hans tempel

Sött Vin Och Sandpapper

I det smuliga regnet

känns ett eko från en tid 

då glöden från mitt ungdomsbröst 

var allt jag ytterst hade, min

hela, heta himmel

Den värmde min ande, själ och kropp 

i sådant mått att inget kunde hindra mig

allt var enkelt att utstå, tappert genomleva

Timslånga väntestunder på iskylda bussperronger? 

Tiotusen slagfält med den man håller kärast? 

Att offra allt man äger för något man inte vet 

om man någonsin kommer uppnå? Inga problem

en självklarhet, glöden i mitt bröst kunde ta mig 

genom allt utan att sluta bulta en endaste sekund 

i vidden av ett ögonblick

Ur Oktoberdimmans kranka blekhet 

kommer en smak av andra dagars kvällsmåltider 

om att dricka sött vin från änglaflickors läppar

att upptäcka världar, himlar, paradis i rymden 

av en nitticentimeters- bädd, insikten om att lycka 

stavas Vi och allt motstånd stavas Dom- smaken 

av en gyllene enkelhet som en annan dag än denna 

var mitt allt och det endaste jag ville

Så fort allting kan ändra sig 

så kvickt vuxendomen kan äntra ens gränser

för att skälla ut ens unga sinne som fastnat i det blå 

få en att förstå att ingen lycka varar, att ingen
jordisk dryck -hur söt den än må vara- tål att drickas
i en evighet utan att få en att må illa 

-

Till sist blir alla ens kläder oundvikligen för små

lustgården alltför liten och när man då väljer att ta 

steget ut finns risken att man inte har en aning 

om vem man är utanför sin egen lyckas gräns

I värsta fall är man ingen alls 

och i dessa sträva sandpappers- dagar

lär jag mig att stappligt vandra framåt- jag vill helst inte

har redan ömma fötter och en värkande kropp, men 

om jag ska ta mig någonstans behöver jag kämpa mig stegen fram

fast jag allra helst vill fly tillbaka till ungdomslyckans ljuva dimmor som 

imorgon inte längre finns utanför drömmarnas rum- min vilja är blott 

ett mischmasch, ett impulsdraperi av lidelser och rena ideal

Jag skall bli vuxen säger jag till Luften utan ord

smeker mitt skägg som jag bär som en mantel

men jag har aldrig lärt mig hur och varför 

har jag också lyckats glömma

Ekot drar i mig, vill visa vad jag riskerar att förlora

för alltid säga nej till och jag vill inget annat än lyssna

se på alla gåvor världen vackert rymmer, men min 

begränsning är ett tecken, min oförmåga 

ett Gudsord ifrån ovan 

Världens vägar är inte mina, ty jag kan 

intet annat än snubbla nedför dem

jag måste lära mig att finna

annat eller tvivelsutan 

döden dö

Så när den sista ungdomslyckans doftljus 

tar sin packning och åker bussen hem till stan 

är det jag som vänder om, går med tunga steg 

i regnet åt ett helt annat håll - med endast 

ett svagt hopp om att jag en dag

kommer hitta hem  

Philip

Min vän
vi delar samma gudstro
du och jag, också jag tror
på en avlägsen Gud, föga mer
än en förste rörare som har jordens
vattenmassor som daggdroppar
på sina fingrar, jorden
med allt den rymmer
får plats i Hans
ena näsborre

Vår egen mänsklighet är inte mer
än halmstrån och fåfänga vindpustar
i Hans ögon, vi är mull och kemiska
reaktioner, föga mer än elektriska
nervsignaler i Hans sinne

Philip, jag tror verkligen också
på en Gud så långt bort från
vår del av kosmos att han inte
hör barnens skrik eller
änkornas gråt också
jag tror på en Gud
som dog och
blev till intet

Philip, skillnaden mellan oss
står inte i trons utan i hoppets domäner
- jag hoppas så över och utom min förmåga
att denna avlägsna gubbjävel också är den mest
innersta kraft som någonsin funnits, som inte bara hör
utan i själva verket är barnens gråt och änkornas skrik

jag hoppas på en Gud som gjorde sig till
det minsta på jorden, till ett spädbarn och
en avrättad brottsling för att kunna lyfta
den märkliga skapelse vi råkar vara
till andra sorters höjder

Philip, till vad består ditt hopp?

Att världen ska bli mer vetenskapligt
kunnig, lite mer frihetlig, att euron ska
bli mer stabil, att fler människor för
var dag ska kunna äta sig mätta?
Allt det hoppas också jag, men
vad hoppas du som har värde
ända in i evigheten?

Jag erkänner villigt att mitt
hopp främst är ett kast ut
i den stora naivitetens rymd
inte har jag några skäl, inga
empiriska bevis, mer än att hela
min varelse ständigt sjunger
om denna märklige Gud

Också du, med änglasång i dina stämband
kan förstå hur mycket av Gud som syns
blott i undret av en nyfödd dag, också
du älskar rationalitet och skönhet- hur
kan du stå ut med en världsbild som
är så obegriplig, så ändlöst ful?

Philip, jag vet allt detta måste
gå dig helt förbi innan någon
öppnar din själs dörrar på
vid gavel för Hans vindar
-
så jag håller min mun stängd hädanefter
låtar våra trossystem vara ifred för varandra
men vet det, Philip min vän:

Att jag helt och hållet
står på din sida och
att jag alltid ber för
att du ska finna
styrkan att komma
över på min

Gloria et Kyrie

I världens vackra dagar

fylls jag av längtan att bli

något lika skönsjungande

som solens långa strålar så

jag stjäl min broders andetag

och flyger på dem över dina 

underbara länder, njuter
glupskt och motståndslöst
av allt oerhört jag ser

-

Om du tar emot mig 

hålls jag ihop genom allt 

jag möter om du står mig bi 

kan allt annat rasa sönder

-

Så jag smular sönder 

mitt alfabet i jakt på 

din helighet, blir ett heligt 

Alfa och ett sönderkrossat Omega 

-

För att bära fram till dig 

och om du hör mig så kan 

du lyfta mig upp till din tron 

forma mitt språk till musik i de 

förlorade folkens öron så att också 

de börjar lovsjunga ditt namn om 

du välsignar mig så, så blir jag lycklig

Men du kan också ta min brustna 

längtansfyllda lovsång till djupet 

av ditt hjärta, gömma undan min 

sannenliga fromhet för världen så 

den inte skadas av dess tyngd, låta
min passions väldoft flöda till din
ära och intet mer om du välsignar
mig så så blir jag lycklig

Det enda jag vet är att hela mitt alfabet

mitt förståeliga språkbruk endast gör mig ont 

bara får mig mera stum, så i bävan bär jag allt 

till dig gång på gång på gång 

-

och om du vill ha mitt 

lyckliga Alfa, mitt nedsmutsade 

Omega så vet jag att mitt liv alltid 

ska få vara vackert till din ära