Sorg
intro
Nej, jag vet ännu ingenting om sorg
ännu förskonad, förborgad från
detta ändlösa träsk
som världen ger
Sorg är för mig ett förintande
åskväder i fjärran, jag vet att
det snart anländer också till mig
men jag vet inte när, jag vet inte hur
just jag kommer bli nedslagen
Ber till Gud
om mildhet ty
jag är alltför svag
I
Sorgen verkar teleportera en direkt till Nollpunkten
platsen där Gud är oförståelig, vidrig och tröstlöst
långt borta, sorgen är en tjuv om natten, ett rytande
lejon om dagen, sorgen kan aldrig
förstås i ljuset ifrån Gud
Den enda tröst som står att finna
är att Gud inte heller begrep - Han
Allhärskaren, Allsegraren fällde
tårar över Lasarus, över mörkrets
meningslöshet och plåga
I en skev, skadad, närmast äcklig värld
har Gud valt att varken rensa undan allt
eller fullt ut räta upp sin skapelse
på denna sidan döden, men han
placerar sig i sorgens mitt
redo att ta emot allt vi
frambringar åt honom
Vrede, hat, basbetonad ilska
rädsla större än sju hav, saknad
ut till universums väggar, allt tar
han emot - vänder kind efter kind
när vi behöver slå den som skapat
allt för att inte istället slå oss själva
Sorg är aldrig enkelt, aldrig vackert
och försök att trösta bara fåfängt
Gud vet detta och stör inte i nödens
stora natt, i meningslöshetens
fullständiga ogripbarhet
Men mitt i Kaoset
Fruktan, Döden när
man för en stund
är klar med sin kamp
i sorgens sankmark
då möter Han
med orden
I sanning
Jag Är också
frälsningen
från detta
