Jag är aldrig ensam
mitt öde separeras
aldrig ifrån ditt - din fråga
är min, ditt uppdrag
är också mitt
Du fick leva ditt vandring
i en brinnande praktik
du fick se den långsamma
uppgången, det snabba fallet
och verklighetens Fenix
ljuva återkomst med dina
egna ögon - du flackade
aldrig med blicken, hur
ofta den än fylldes
med tårar
Min vandring är höljd i dunkel
min varelse inte lika omsvept
med klargjord, välsignad nåd
som din en gång var- likafullt
delar vi samma kropp, agerar
i samma timme, vi är vända
emot samma horisont
Så må din klädnads
blåa färg också få
lov att vara min
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar