är intet, emot endast en dag
i ditt hus, ja tusen dagar
är mig förgängliga mot
en endaste minut med dig
All jordens rikedomar
alla detta livets skatter
har jag fått förstånd att
säga nej till, de har väl
och visst sin utsökta skönhet
men deras tid är redan utmätt
en dag finns inte ens askan
av minnet från dem kvar
I deras närvaro blir jag
rastlös, kluven, rotlös
ständigt utan ro
Till ditt hus tar jag istället
min tillflykt, inom dina
enkla kammare finner
jag min fristad
-
en ton, en förnimmelse
av din Himmels sal är
mig mera värd än tre
år och ännu fler dagars
lycka här på jorden
Inte så att jag i fromhet
enkelt förkastar allt världens goda
det enorma i livets söta stunder
nej, ge mig gärna sjuttio sköna kvinnor
snälla, ge mig vin och underbara skådespel
Ja, oh, ge mig all lyckans vackra mosaik
såvitt du kan garantera dess evighet att
den har en rymd bakom dödens bittra väggar
Annars nej och just därför
kan jag se dess rätta namn och värde
Allt är tomhet inför din uppenbarelse
Allt är intet och noll inför dina
strömmar av verklighet
II
Så jag river av mig kläder och smycken
lämnar hjärtats ägodelar kvar på stranden
kastar mig handlöst i vattnet
Här är floden kall och kylig men jag vet
att dina varma källor väntar längre fram
så jag simmar och jag kämpar, jag frustar
och förtvivlar men ju tröttare och kallare
jag blir desto mindre saknar jag
det som jag har lämnat desto
starkare ljuder min lovsång:
Sannerligen, en kort och ynklig timme
invid din farstubro är bättre än tusen
och åter tusen dagar varhelst annanstans
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar