I
Plötsligt ser jag vidden av
hur ensam jag har blivit
på min barndoms gator
vandrar främlingar överallt
omkring mig människor med
Babels torn i pannan, jag förstår
inte deras tal, kan inte följa deras läppar
orden från deras munnar går mig helt förbi
I ett nu ser jag hur stor natten är där ute
och att jag inte kan annat än att följa
i kometernas spår, söka lära mig de yttre
planeternas språk, mitt öde har sammanvävts
med stjärnstoftet från en annan värld
vilket lämnar mig i enslig förundran
Du
är av ett annat släkte
talar andra språk, går
på andra städers gator
din evighet är skild från min
du har en annan tro, hyser
annat hopp, din kärlek är
byggd av annat slag
-
därför har du inga öron att höra med
men trots att jag riskerar tala stumma
ord, måste jag berätta om den sorts
skatt jag trängtar efter
Den dryck av flammande eld
och gudomligt blod jag söker
skulle inte stå att finna ens om
jag rev upp världens samlade
scener, om jag rev ner all scenografi
och dekor jorden rymmer, om jag så gick
igenom Stanislavskis, Grotowskis och Brechts
alla loger från de fyra väderstrecken skulle
det förbli tomt, skulle inte finnas något av
värde, inte ens de som talar gudars språk
på jorden vet vad jag traktar efter
Nej, jag skulle kunna se
Teatern bli nedriven sten
för sten för att bli återbyggd
på mindre än tre dagar
och det skulle ändå
förbli tomt
Det finns inget här
jag är tvungen att
gå vidare, om så vägen
leder mig in i laglöst land
där ingen satt sin fot än mindre
talat mitt tungomål, så måste
jag gå vidare, så kan jag
inte vända om
II
Oh
så jag kunde önska
att du hörde, såg, förnam
vad och vem mitt hjärta
sjunger om
Att du slapp söka så vilset och förvirrat
att du fick undvika dricka dessa substitut
för livets levande vatten och istället gå
en liknande väg som min, mot det
stora, okända, det allestädes oerhörda
Som jag önskar
att du fick förnimma hans
mjuka klappningar mot ditt hjärtas port
att han kunde röra vid dina ögonlock
med ett klingande effata så du fick se
världen i all dess blixtrande dimensioner
Jag vet att jag är galen, du förmår
inte längre lyssna på mig och
kanada är inte längre en kontinent
en flygresa bort utan ett rymdskepp
på väg bortom vintergatan
Du kommer vara arg på mig
längre än någon av oss förstår
så som jag är arg på det luftslott
som raserades av februaris mörker
jag kommer stanna som luft för dig
inpyrd av heroindoftande rök och
hundarna kommer skälla, men inte längre i c-dur
det är demonerna som kommer dansa på våra motorvägar
spårvagnarna kan inte längre tala drömmars språk
Jag vet allt detta
men jag behöver vara galen
ska låta aska förbli aska
ruinerna få bli gamla
Sedan är det blott
upp till Mästaren
Maleldil att göra
något under
