Stridsskrift Till Den Värld Som Brinner Upp

Så ska jag då skriva dig den text
du fått för dig att jag gav, visst har
jag rätt i att den lät ungefär såhär:

O, snälla dyra fågel från förr kläd
dig i frälsningsdräkt för min skull 
och anländ till min räddning

Ge mig någon av våra lyckliga dagar åter
låt oss skratta loss i jungfruhelvetets
tragiska korridorer, låt oss dikta våra liv 
uppå varje café i stadens nattliv eller 
låt oss kramas i timtal medan 
fyllan gör sitt jobb

Snälla, ge mig en del av mitt liv tillbaka
var min hjältinna, var min vänskaps
gyllene beskyddarinna 

Något i den stilen, inte sant? Och låt mig
då i all mildhet fråga hur du läser, med vilka
blinda ögon du öppnar mina texter

Min forna vän, jag känner inte dig
like lite som någon annan här i världen
inget alls till det inre, endast simpelt lite
till det yttre, vi har delat några dagar
men det är också allt- Hur skulle
du kunna vara min musa, föremål
för smicker och reell sentimentalitet
varför får du för dig att du är särskilt
speciell som enskild vän och person för mig
- du är endast en av många jag gett denna typ
av dåraktiga välsignelse till, du är endast en
av alla de detta års augusti för alltid tog ifrån mig

Förlåt min synd och min begränsning som fått
dig hotad och instängd, jag inser min klumpighet
till fullo, men du borde kunna förstå min försäkran
- i min värld är du inte på en piedestal, isåfall
endast en av ett diktpappers banala höjd, jag
vänder mig till dig enbart som vän och jämlike
- i visst är du över mig, i somt är du under mig
du är kort och gott min vän, i mina ögon också
min syster i en färd mot något större

I grunden är du dock en främling och som sådan
kan mitt skyhöga språk aldrig nå dig annat än
som en symbol för alla de människor som
lever ett annat liv än mitt, men ändå får mig
glad, ändå får mitt hjärta att utbrista 'yes
detta är utan tvekan något bra'- tål du inte
att användas så, om orden blir lögn och
skarpa svärd för dig så låt dem strömma
som luft och vatten bredvid dig - de är inte
till för dig, kanske inte ens för den
jag fått för mig att du var

För detta stör mig grovt, inte bara du har klagat
bränt dig på min storvulna omtanke, varför är
det så svårt att få besjunga sina vänner på ett
sätt som når fram, varför går det inte att dikta
om det hopp jag har om att mänskligheten en dag
ska dela samma lovsång, ska finnas i en hel
gemenskap utan sprickor, utan sund

Dela inte det hoppets struktur för allt i världen, släng mina
böner i papperskorgen för all del, men försök inte få mig att skämmas
för min vilja, vantolka mig inte i din rädsla till den grad att jag
i mitt försök att fåfängt nå dig blir ett monster

Min forne vän
vet det nu och för
tider som kommer
att om du en dag inte
finner några händer
att fatta, vill jag få vara
en att greppa tag i
om du behöver ett kloster
att ta din fristad till
så vill jag känna till ett
som kan gömma dig en tid
om du en dag skulle behöva
en munk att tala med så
vill jag bli en som kan berätta
om en värld du kanske
inte känner till

det var bara det
bara det
jag ville säga och
om inte det gick
att höra så
förlåt och
med det sagt

adios amiga
gracias por favor

Och ingenting är ständigt

sparven sa genom 
ensamhetsmolnen 
att babe, du kommer
bli stor jag inte bara tror 
jag vet

jag satt mellan sommarikonerna
tryckte skriften mot mitt hjärta mellan
lyckoskriken, ack nej, de var inte mina 
& Storheten kändes långt borta

men det är så det är och saker och ting förändras
sparven och jag la några ord sinsemellan
om allt det där man aldrig greppar
det som bara leker med en
det som man ska leva med
det man inte får stanna i

sparven säger att babe
du flyger nog när skadorna läkt
när såren bara är osynliga ärr
mot din skimmelshud

jag ler

och utanför förändras barndomsgatorna
inte ens gräset doftar likadant
saften är inte lika söt & det är det
som skrämmer mig
att jag längtar efter något
jag aldrig mera får jag skall
vara stark nu men som
cherie säger
viskar då jag gråter

jag är så liten

jag är så mycket ynklig än
& jag tror att jag aldrig kommer
klara att bära ett evangelium på mina axlar
jag inte bara tror jag vet

men sparven säger att
det blir bättre när man står igen

när sommarn kommer

man glömmer varför man går
då man dansar

Säg Det Igen

I

Kan du säga det igen
lisa mitt sårfulla inre
med talet om att jag inte
är helt fallen åt det värdelösa
vill du åter berätta om lystret
du anar hos det som är mitt
om att jag inte bara är fylld
av all min brustna svaghet

Utanför dessa murar byggda
av bön och tålmodig strävan
är jag ett rö för vinden, ett öppet
villebråd för hundar, skydd av
lyckans fagra fåglar, en vandrade
paria med liklukt under mina fingrar
en vindskugga utan struktur, utan riktning

Mörker och Ljus bor inom mig
som hos alla andra, men jag har
syndafallets stämpel över min
vänstra sida och jag har aldrig
lärt mig att arbeta mig hel, har
missat att förskansa mig
envishetens krigarbälte
tålamodets styrka

Mitt liv är svaghet i mig själv
utan sälta eller värde, det har
bekräftats gång efter annan
behövs inga lektioner
om min brist och vekhet
saknar ingen predikan om
min syndburna natur

I Augustis skymning
glömdes jag av Gud,
utslängd i världen utan Tro
eller någon kompass inom
det hjärta som jag gavs

II

Säg det igen om
du vill, hur du ser något annat
något vackert, något ljuvligt
något värt att vidröra, kyssa
rent från brännande tårar
lyfta upp och badda av från
världens alla svårigheter
-
säg igen att även mina sår
kan tala om det himmelska
att också min svaghet kan
vittna om Gud

Natten är mitt hem, demonerna
mina lekkamrater, de berättar om världen
och ljuger ytterst lite, min vänstra sida är
alls inget undantag utan inom den regel
som härskar överallt- från Utöya till Auschwitz
från Sävhavets offer till Simsons troféer
- ondskan härskar, människors, Guds söners blod
är det som göder jorden än mer för varje dag som går

Utanför dessa murars helighet är jag
en bottenlös brunn, ett djupt hål av
tvivel som livet faller genom och
där dödens dofter sprider sig

III

Snälla, säg det igen
hur fel jag ändock
måste ha, hur Gud
inte räds det avskyvärda
hur Han må straffa och tukta
men inte vill oss något verkligt ont
säg mig att Han gör under med de döda
att Hans kors frälsning tar sig in också
bland de glömdas fördömda land

Ja, berätta för mig hur fel min rädsla måste ha
sjung för mig om den äkta ström av godhet
du säger finns inom mig, att jag inte tar slut
där min begränsning börjar, att det sanna livet
finns inunder mina lager av misströstan och fruktan

Jag avskyr att strida
är så trött på kriget
och det eviga fälttåget
jag vill allt annorlunda
klandrar Gud för att han
nyttjar smärtan som en väg
till Verkligheten, men visst
är det så att vi inte har något val
- visst är det Detta vi har att välja
eller också Intet Alls?

IV

Förlåt att jag hungrar efter dina mjuka ord
berätta igen om det overkligt fina du får
märka i mig, jag är ännu för svag för att
endast nöja mig med Guds uppfordrande
förmanande tystnad, behöver veta
få bekräftat att jag duger också
i människors enkla form av Kärlek

Fullheten bor inte hos mig än
jag ser Guds rike blott som ett
dammkorn i fjärran och endast
Han vet om jag en dag får
komma dit så dyraste
vänligaste vän säg mig
än en gång

Att jag just nu
just här också får
duga, som jag är

Brev Till Fina Personer Skall Alltid Skickas Med Båt

När minuterna tickar
för fort eller för långsamt
beroende på vilken sida av
tågen man är på, när man 
sitter där med ett lyckligt flin 
bland andra och ingen och bara 
ler av minnen från galna människor 
som man inte kan annat än älska

älska, älska, älska

Utan
för att dens
skull börja babbla
sönder sig om rosenröda
läppar och annat tjafs som
bara sviker upp och förstör
-
kärleken är det inget fel
på men den ska aldrig
aldrig ta slut det är det
vissa har missat

Ibland är lyckan magnum 
som när man rusar ikapp 
till vitsippsträdet på andra 
sidan drömmen för att bara 
tjuta av lyckoskratt när man 
sitter innanför ett höstruskigt 
regn med en skål thé i händerna 
och spelar lite hjärter med alldeles 
för fina kort med tanke på hur 
mycket chips vi åt när vi såg 
på filmer utan mening

Och vi skrattar
tills vi kiknar av
varandra för vi bara
insåg att vi älskade
varandra, sen var det 
liksom ingenting mer
med det och vet du

när jag sa
att jag var beroende
av msnljud och
ringsignaler så var
det inte riktigt sant
jag var beroende av dig

(jag har aldrig några ljud på)

Jag skriver för långa
meningar för de som bestämmer 
häromkring men jag har för mig att 
du sa någon gång att du ville att 
jag skulle beskriva dig i en enda mening 
och jag sa att det är nog omöjligt men livet 
är ett mysterium jag lärde mig skriva dikter 
utan början och utan slut såna som går 
i rektangulära cirklar

Allt är en relativ omöjlighet
viskade jag som farväl
och skrattade det när vi sågs
igen på andra sidan drömmen.
-
allt är en relativ omöjlighet
och att vi skulle sitta på samma tåg
samma sekund ser jag som en ren slump
men det gjorde inte du och jag tror
våra själar gick på långpromenad för en stund

Det kändes så för mig
en soldag i maj och jag går 
i rektangulära cirklar för att hoppas
att du ska förstå en virrig pojke som 
älskar dig utan några som helst 
rosenröda läppar och 
sådant krafs

Släng Allting På, Lilla Tik

Du tystnar
lägger undan pennan
drar strömmen ur dator
och smartphone för att
sedan blunda utan att
andas ett endaste
ord inom dig

När du öppnar dina ögon
ser du in i ditt djupaste jag
någon som ofta skrämt dig
från dina vett och förstånd
men den här gången blir
du inte rädd, nej, du möter
hennes blick till det att hon
slutligen sänker sitt huvud,
samlar sina saker och går
ut genom din dörr

Denna dörr, som världen så
ofta vill passera indragandes
med sina tonårskänslor
sin eufori och sina mödor
sina gudar och demoner
-
Nu har du med mod och styrka
nog att stänga dörren helt, regla
den en stund med dynamit
för att så skapa ett rum för dig allena
och inga andra, ett rum där du till sist
kan i allt utvärdera, berömma
just ditt sätt att överleva

Du vet att du aldrig blivit skänkt en enkel lott
du har levt ett liv närmare gamla tiders strävan
än den nya tidens bekvämlighet du har kämpat
mot din kropp, din själ har vänt sig mot dig
och din ande har invaderats av tankesystem
för stora för din unga ungdoms magra mylla

Men nu
är trädgårdslandet
rensat för en tid
strax börjar det om
det är så jordens rutt
fungerar ett liv utan kamp
är en urvattnad utopi alla
alltid drömmer om, men få
på riktigt faktiskt önskar

Nästa varv ska du ha kontroll
då tänker du ha vägmärken
tydligt markerade på kartan
och om kartan för dig vilse
ska du kunna säga
till dig själv

"Lycka är inte att ständigt ha huvudet i det himmelsblå
utan att få rota sina fötter i näringens grundjord, att i allt
och varje andetag få vara säker på vem jag är och skola bli

och mig själv
det kan jag vara precis
precis varthelst jag hamnar"

Dagarna kommer att gå
även nätter vill avge sina besök
tårar finns fortfarande i mängd
bland ditt förråd men du har
börjat inse det här nu:

Världen kan slänga åt dig
vad den vill, söka döda dig med
allehanda ting, du överlever
allt, har alltid gjort

Ja

Du vet
att du i sanning
kan överleva precis
precis vadsomhelst

Jag Är Kär I Dig Sagt Med Tusen Och Ett Ord

Förlåt
för att jag stundom
önskar det som inte är
mitt att drömma om- ur
ett perspektiv och säkert
fler än så är det nog inte
ens farligt, jag ber uttryckligen
om inget, begär onekligen intet
mer än så- men det är ändå alltid så
att i min inre sång kan jag inte tystna
där kan jag inte ljuga och det är tvivelsutan
så att den sången emellanåt handlar just om dig

Vad det nu betyder
i det långa loppet, jag vet ju
rakt ingenting om dig- du kan ha
gjort vadsomhelst på vilka som helst platser
i ditt liv, du kan i dina dagar ha varit vem som helst
annat än den person som råkat hamna här med
den person just jag råkar vara under samma tid

Likväl vill jag inte
be om ursäkt för att
jag får märka allt
det goda som du har
och äger, allt det vackra
som du är i din person
och din gestalt

Det stör mig att en
sådan enkel komplimang
som det i grund och botten
endast är kan bli till något tveeggat
något som plötsligt riskerar
att förpliktiga för dig

För jag vill försäkra om och åter igen
du måste ingenting på grund av
vad jag kan se, det begärs i sanning
ingenting av dig, bara för det faktum
att du är attraktiv för mig

Och attraktionen är inte ens poängen
jag vet att det aldrig kommer vara min plats
att söka ta hand om dig när du är tyngd av bördor
jag vet plågsamt väl att det inte är mitt uppdrag att
torka de tårar du önskar få bort, det är inte jag
som ska vandra vid din sida till världens ände
och längre bort än så om det behövs

Så vet jag att det är
och måste vara, det är inte
heller den insikten som får mig
att slåss i någon slags förvirring

Det är mer frågan ifall
jag ens kan göra någonting för dig
sprunget ur mitt eget vett och styrka
utan att riskera att någon av oss tror
att man för dess skull vill något mera -
är jag tvungen att tro att du för säkerhetens
skull inte skall behöva mig alls 
i denna snedbegärda värld

Ja, möjligen är det faktiskt
så det är och åter måste vara
och i det fallet vill jag vilsamt
önska dig allt det goda jag förmår
- gå du ut i stora världen
och erövra de riken du önskar
finn allt det som du söker
och vila ständigt i det
som är av Herren

Och om det någon gång skulle
finnas en börda, en tyngd som
jag kan lätta så vet det att jag
alltid vill finnas redo, alltid vill
finnas så som du behöver

Ja jag
skall alltid
finnas här som
din evige broder
och vän

Sött Vin Och Sandpapper

I det smuliga regnet

känns ett eko från en tid 

då glöden från mitt ungdomsbröst 

var allt jag ytterst hade, min

hela, heta himmel

Den värmde min ande, själ och kropp 

i sådant mått att inget kunde hindra mig

allt var enkelt att utstå, tappert genomleva

Timslånga väntestunder på iskylda bussperronger? 

Tiotusen slagfält med den man håller kärast? 

Att offra allt man äger för något man inte vet 

om man någonsin kommer uppnå? Inga problem

en självklarhet, glöden i mitt bröst kunde ta mig 

genom allt utan att sluta bulta en endaste sekund 

i vidden av ett ögonblick

Ur Oktoberdimmans kranka blekhet 

kommer en smak av andra dagars kvällsmåltider 

om att dricka sött vin från änglaflickors läppar

att upptäcka världar, himlar, paradis i rymden 

av en nitticentimeters- bädd, insikten om att lycka 

stavas Vi och allt motstånd stavas Dom- smaken 

av en gyllene enkelhet som en annan dag än denna 

var mitt allt och det endaste jag ville

Så fort allting kan ändra sig 

så kvickt vuxendomen kan äntra ens gränser

för att skälla ut ens unga sinne som fastnat i det blå 

få en att förstå att ingen lycka varar, att ingen
jordisk dryck -hur söt den än må vara- tål att drickas
i en evighet utan att få en att må illa 

-

Till sist blir alla ens kläder oundvikligen för små

lustgården alltför liten och när man då väljer att ta 

steget ut finns risken att man inte har en aning 

om vem man är utanför sin egen lyckas gräns

I värsta fall är man ingen alls 

och i dessa sträva sandpappers- dagar

lär jag mig att stappligt vandra framåt- jag vill helst inte

har redan ömma fötter och en värkande kropp, men 

om jag ska ta mig någonstans behöver jag kämpa mig stegen fram

fast jag allra helst vill fly tillbaka till ungdomslyckans ljuva dimmor som 

imorgon inte längre finns utanför drömmarnas rum- min vilja är blott 

ett mischmasch, ett impulsdraperi av lidelser och rena ideal

Jag skall bli vuxen säger jag till Luften utan ord

smeker mitt skägg som jag bär som en mantel

men jag har aldrig lärt mig hur och varför 

har jag också lyckats glömma

Ekot drar i mig, vill visa vad jag riskerar att förlora

för alltid säga nej till och jag vill inget annat än lyssna

se på alla gåvor världen vackert rymmer, men min 

begränsning är ett tecken, min oförmåga 

ett Gudsord ifrån ovan 

Världens vägar är inte mina, ty jag kan 

intet annat än snubbla nedför dem

jag måste lära mig att finna

annat eller tvivelsutan 

döden dö

Så när den sista ungdomslyckans doftljus 

tar sin packning och åker bussen hem till stan 

är det jag som vänder om, går med tunga steg 

i regnet åt ett helt annat håll - med endast 

ett svagt hopp om att jag en dag

kommer hitta hem