Rosina

Skönhet kan te sig

på så olika vis, i en kväll

vid en trolsk brasa i augusti

i salar som andas kunglighet 

och en gudomlig form av prakt

i ett heligt rum insvept i rökelse

i norska stämbands sätt att lyfta 

mot änglasångens gränser

-

alla är de övertydliga exempel 

på Skönheten i sin absoluta storhet

- men det finns också 

sådant som din blyga

blick igenom tid och rum 

Av penslar fångad i ett okänt ögonblick

lyser du utan namn eller välkänt öde 

genom perspektiven in i mitt estetiska djup 

får min ande att lovsjunga skaparen för 

Hans gudomliga genialitet, prisa Hans namn 

för det faktum att han alltid omger sig utan ände 

ständigt utflödar skönhet av alla kända slag 

Varhelst man går, varhelst man hamnar 

kan man veta att där det vackra väljer att stanna

där kan man vara säker på att Gud vill ha sin boning

Skuggorna kan falla hur hårt de vill, monstrena 

vrida sig så vidrigt de förmår, om ett litet ljus

av himmelsk lyster visar sig framträder 

skaparen oundvikligen i all sin kraft

I Gud ryms Skönheten 

och alla hennes systrar

men i Skönheten ryms 

också Gud i alla 

Hans gestalter 

-

och att din skira skepnad 

möter mig i tunga höstkvällar 

i regn och rusk, i snö och mörker 

tröstar mig och lyfter mig

Din unga lekamen är nu både död 

som bortmultnad, din jordiska gestalt 

har fått vandra mot bättre galaxer, men den 

del av dig som fortfarande hör mig, om du i 

helgonens väntrum ser ner på ditt forna jordeliv 

så hör mitt mjuka tack, min ödmjuka lovsång 

för det du en gång var och att du ännu får ge
ut det till en sån komplett främling som jag

Ta emot mina kvällsbugningar som ett hedersbevis 

på vårt långväga syskonskap i vår skapares 

oändliga famn och var så vänlig att inte 

vika din blick ifrån mig så ska jag fortsätta 

låsa alla lås, trygga våra nätter, ideligen 

be till Gud om din fortsatta eviga frid 

-

så ses vi till sist 

när det är tid 

för oss att ses