I dina ögon
anar jag en evighet
den är oländig och svårtydd
den inger vördnad och får mig
att vilja slänga mig tvärt till marken
det är så mycket i livet jag inte förstår
och jag vill be dig om din hand fråga
om ett stöd, en ledsagan genom
verklighetens vildmarker
jag är inget träd, jag är en
vildvuxen, vanvårdad enbärsbuske
jag kan ingenting om helighet
om raka, smala vägar
visst, jag kan tala vägars språk
men bara de som smakar
tungmetall och cigarettrök
ingenting för den som
har känsligt luktsinne
och ömfotad smak
*
I dina ögon ser jag något sällsamt
en utsträckt tidsrymd som landar
och tar emot, innesluter och omsluter
renar och omväldigar - också den
som ser utan att förstå
och jag förstår inte
förmår inte ta in, du
kastar mig runt åt alla håll
jag vill be dig om en hand
en stav, en rullstol, en livförsäkring
i mig själv orkar jag inte ett
steg till, knappt ett andetag
Du har en sådan skönhet
du är så vacker att du
skrämmer mig, ditt
gyllene sken gör mig
stum och aningslös
Visst, jag vet en del
om skönhet och gyllene
ting, men det rör sig mer
om fem sköna bärs i
slottsskogen eller femtio
blonda brudar i ett folkhav
Ingenting man talar högt om
i dina salar och ändå ser jag
ingen dom i din blick, hur mycket
jag än letar, du viskar bara utan ord till mig
strömmar bara ur dig kärlek, säger till min
adrenalinstinna punkkind att du älskar
varje tum av mig, alltid gjort och skall
alltid göra hur ofta jag, min dumma fårskalle
än springer bort från dina händer
och det gör att jag stannar för din blick
mitt övermod blir bortbränt och min tillbedjan
till dig inpräntad i mitt väsens ryggrad
jag fruktar dig, men jag älskar dig
du får min existens att skälva och ryka
men jag vill lovsjunga dig i allt jag gör och är
I dina ögon blir jag ständigt
till intet, i dina ögon blir jag
om och om igen återställd
till ett ständigt större Allt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar