Så Långt Ögonen Kan Nå

intro

Det går en sommarvind över mig
och jag hinner bli rädd för jag har
vintern stabilt inbyggd i min kropp
jag smälter om jag stannar här
jag blir till en oformlig hög om
du kysser mig igen, till ett
ingenting om du håller
om mig som du gör

I

Vi sitter i en ljum medelhavsnatt
dricker av det ljuvaste av vin
tillsammans hand i hand och
vackraste du, med dig har
jag i sanning allt jag någonsin
haft vett att begära

Det finns något i mig som
är så rädd för att vakna upp
ur den dröm vi sakta väver
fram, men framförallt, ljuvaste
du är jag tacksam att jag får
sjunga de djupaste sånger
jag känner för dig, är så
på djupet tacksam att jag
gång på gång får lov att
drunkna i din blick

Någon gång ska vi vakna
ur vår förvridning men jag vet att
jag kommer vakna med dig, att du
är en del av min värld oavsett hur mycket
jag oktoberskakar, att du finns i mitt liv
hur länge jag än jag hukar under januaris
hårda slagfält, jag vet att du, din vackra
dåre, inte är det minsta rädd för mig

Visst känner jag ännu
att jag borde fly och
ge mig av, låta ditt liv
vara vackert och rent
utan min beska skevhets
närhet, att jag borde låta
dina dagar få vara bortom
min sort av hopplöst mörker
än känner jag att jag borde
bryta av, låta din skönhet
vara fri från en fulhet
såsom min

II

Men så hör jag att du säger

Att visst ser du samma sak som jag
visst ser du mitt mörker och mina brutna
dagar, visst ser du mina moln, men också
att det inte är allt på den himmel som är min

Du säger, genom kyssar och ömma ord
att du får märka något mer, något som
går över raka ord och rena rör, men
som får dig tyst och varm, du ser inget
annat än en människa, trasig och skör
men vacker som en nyskapad morgon
du ser något som gör att vår medelhavsnatt
så lätt och himmelskt enkelt
kan stanna ett glas till

Du säger att visst finns det
ett oktober i mig, men i oktobers
gränsmarker finns den mest välsignade
av glädjehöjder, i varje vinterland finns
en dag när världen gnistrar som om
den plötsligt mindes att också den
är till från Guds egen skaparhand

- och jag vill ta dig dit 
till oktobers lyckligaste 
stunder och jag vill stanna 
också när novemberregnen 
kommer, ja, vackraste du 
du gör mig så lycklig i detta 
ljuva nu, men jag tänker inte 
tro att det är allt som finns  

Vackraste du, du smeker till mig
drömmar jag knappt vågar hålla
i min hand, i dina ögon drömmer
jag om sextio, sjuttio år i denna värld
om villor och förbannade hundar
om välsignade barnskratt och en
vardag lika trög som vidbränd gröt

Om ett liv med sin lust och
med sin nöd, om ett liv så
rikt att bara nåden har råd
att skänka det till mig

Du ger mig en lycka och en skräck
och jag vet att våra dagar är unga
och att alla ord är enkla när man
är där vi är nu, men lika väl som jag
älskar vår lust i dessa enkla tider
vill jag besegra vår nöd när den
tiden så blir till, skönaste du, du ger
mig stund för stund så mycket mer
än jag har förstånd att förstå

outro

Ljuvaste du, har jag sagt
att du i sanning får mig
galen och samtidigt mer
vettig än jag någonsin
har varit?