Ord stannar försvinnande ofta
vid tröttsamt förvirrade bokstavskombinationer
utan relevans eller sanningsdimension, de är för små
och alldeles för skeva för ett sant eller enkelvackert
budskap, ord känner sällan igen verkligheten som
den är, en verklighet jag själv inte mäktar med att förstå
jag vill så ofta ändra allt jag ser, plocka ner solskenet
från himlarna, samla in den vilsna vårvärmen i min
innerficka, på alla sätt försöka få världen mer
begriplig, mer rimlig med mina drömmars
sätt att leva och fungera
Jag vill få omfamna essensen
finna den underliggande texturen
i existensens samlade skönhet
vill kunna lyfta all min poetiska
styrka för förmågan att verkligt
och precist kunna fånga vad jag
ibland så tydligt ser hos dig, men vårt
livs strukturer är av sådan art som
vandrar vidare att bry sig om en vildsints
poets visioner är ett säkert sätt att slösa tid
hans känslor av att drunkna i ljusblå ögon
eller paralyseras av ambitiösa händers
förunderliga existensförmåga kan inte få lov
att spela roll, det är en tid för vett och sans nu
det är tid att vara så som livet och tidsandan kräver
av en och hur orden och drömdofterna gestaltar sig
då kvällen somnat in till fördel för en vettlöst vaken natt
har inte rum att vara av vikt i dagar så som våra
Jag vill inte vara en sådan som
binder sig vid vad som käns och syns
vill inte stanna som en främmande
vulkanvind inriktad på destruktivt
och lättjefullt kaos. men det är fortfarande
så att i ett neutralt perspektiv är du likafullt
andlöst vacker för mig. du är en magisk morgon
du är en oväntad sommarvind kring oktobers
smala bakgator, du är som hämtad från en
annan existens och även om sådana ord inte
är till för mig att yttra så är de fortfarande
sanna, både nu och så länge det finns
någon vaken nog att se så att vi
och världen fortfarande är till
Sedan är inte vi varelser
byggda för att kunna kläs i ord
hur stora och svävande de än blir
är vi alltid större, vackrare och med
vidare värde än de någonsin kan med
att uttrycka, allt jag vill säga och mena
fastnar i en meningslös mission att ens
ha en chans att komma nära sanningen
- så också jag får inse att det ibland
är bäst att stanna till inför livets
sköna dimensioner för att
där bara tystna
Låta klichéerna vara osagda
någon annanstans än här, vara tacksam
för det just jag fått se och känna inför dig
och dina sidor, låta världens verklighet sedan
vara så skev och underbar som den måste få
vara och därefter hoppas att vitsippsträden
ska blomma igen också när solen och hans
horisont förlorat sig i vinterns alltför långa land
För jag vet att så länge en
sådan som du finns häromkring
så vill jag inte vara rädd
