Någon Som Jag Känt

Vi dansar på taken
och tiden dansar med oss
jag är en tom spegling ifrån
gamla världar för dig, du
en avlägsen albatross i mina ögon
och härifrån tar det tid för oss att falla
men jag hoppas och jag vet att vi
snart ska åt helt olika håll

Imorgon väntar himmelsvidder
en färd ovan moln och bergstoppar
du ska till universums östra kust
och du ska aldrig låta världens dalar
få dra ner dig, du ska aldrig landa i träsken
som tillhör mig och mina systrar, du ska
alltid vara av annat skrot och korn, ja
jag hoppas du alltid ska få
komma dit du vill

I andra dagars taktslag
ska vi mötas mellan gathörn igen
du ska ge mig en kyss eller köpa mig
lunch och jag ska se hur rymdluft känns
mot handflator, i andra dagars tidevarv
kanske vi möts på Los Angeles soliga
balustrader, där ska du blända mig med
ett galaxstort leende och jag ska se hur
världen får plats mellan dina fingrar
i andra dagars uttryck ska du se
hur långt det är mellan
din värld och min

Nu är vi fortfarande levande
som en dröm mellan taken
och vi växlar perspektiv och
avsmakar andetag, vi möts på
franska cafén och bakom undangömda
teaterscener, vi röker oss yra i förortskvarter
och jag försöker minnas alla lyriska detaljer
som finns i dina fotsteg, försöker minnas att
det är stunder som dessa livet här är till för
också i dagarna av lera

Imorgon väntar nya startskott och
livsform på knivseggar imorgon gäller
det att veta om man är tillräckligt mycket
varelse för luftryck och hisnande höjder
om det finns tillräckligt mycket av en
för att man ska bestå i drömmars
kungadöme eller istället se sig falla
ner till högst reella marknivåer

I andra dagars taktslag ska vi inte
känna igen varandra, jag ska vara en
unken stank från ingenstans, du en av
alla dem jag murar in i väggar för att
slippa se, i andra dagars taktslag läser
jag om dig i blixtrande tidningar och du
om mig i torrsmakande utredningsrapporter
i andra dagars livslängd är det ett universum
mellan oss och jag hoppas det får innebära
allt som du förtjänar, jag hoppas innerligt
att du är en av de som får lov att flyga långt

Vi dansar och världen rasar runtomkring oss
det går så fort att falla ifrån höjder, vintern
hittar oss så mycket snabbare än vi klarar
av att inse, men vi dansar som om vi aldrig
någonsin ska bli äldre, vi dansar, hittar till
glömda kvarter och gator utan namn
ännu ett tag är världen är på paus
och rymden alltjämt stilla

Snart ska allting vakna
och du inse hur skild du
är från allt som är av mig
och mitt, snart är det ett
universum mellan våra händer
och ett helt liv mellan de sekunder
vi delar på tusen slottstak i oktober    

Snart är vi ett du
och jag och snart
är tiden över, snart
är jag bara ord på
ett vykort och du
en stjärna bland
himlarna, snart får vi
veta vilka vi egentigen
var, tills dess är det bara
att försöka falla med stil

Encore Fois (At Your Door)

intro 

Jag är en förfallen poet
utan ord eller någon form
av riktning, jag är en hemlös
vindskugga fast i dagar utan spår
allt jag ser är likt en skimrande chimär
allt jag känner riskerar vara av bluff och
uppblåst båg, allt som kommer ifrån mig
och mina håll är värt att slänga bort

I

Men jag säger dig
att jag så hett vill strimla sönder
världen, sprätta upp natten och dess
systrar, förvandla mörkrets strukturer
komplett och helt igenom, jag vill
omvandla alla himlens stjärnor om
och om igen, jag vill göra om allting
vackert världen ger, totalt och helt bygga
om det liv vi alla tvingas andas för
jag säger dig, i denna stormens hetta vill jag
spränga sönder kosmos, storma sönder alla
världens himlar tills de alla faller samman
i detta kaosets virrvarr kunna krossa alla hundar
alla monster, troll och fåglar, vill förinta allt jag ser
och om möjligt sedan vakna upp som någon
form av bättre man, en solidare varelse
av ljusets mitt och centrum

Men jag säger dig aussi
mitt i detta livets tunga textur
är du som från en annan dimension
en safir utan möjlighet att krossas
av det mörker som jag känner
du och ditt är av annan karaktär
än resten av min värld och jag, min
handfallna poet får famla efter ord
av rätt och rimlig storlek, men i all
enkelhet vill jag också kunna säga
att sättet du gestaltar glädjen
för mig i denna typ av liv
hur du så lätt förmår det
det ändrar någonting

Jag säger dig, det händer titt som
alltid att jag önskar saker annorlunda
jag vill kunna förmå mig att ge och dela
himlarymder av glädjerusig lycka, ge
och dela klipphöjder av trygg stabilitet
vill förmå mig att gå femhundra och
åter femhundra mil om du så bara
bad mig, önskar mig att vara något
annat än en handfallen poet utan
förmåga att ens stå på mina
ömkligt skrala ben

Vill vara någon vars ord
inte i ett luftdrag förvandlas
till dimmigt falska gitarrackord
om jag så formulerar  hundratalet
klyschor i en och samma melodi
förändrar det ingenting världen
går i samma hjulspår, en sådan
som jag lever samma dagar, en
handfallen poet ändrar inte
ett finfördelat gram på livet
vi är satta att leva för orden
som han finner förblir
ändå alltid ord

outro

Men jag säger dig
om jag nu bara är till
här på jorden för att
pussla krystade ordföljder
på rad, då är det du som
för nu och ytterligare en tid
får vara föremålet för min
kanske alltför vilsna sång