Jeremiah Lovsång

Du har aldrig varit längre bort än såhär
blodet forsar ifrån himlarna, liken ligger
oräkneliga på marken, ditt heliga namn
är en svordom våra fiender brukar
för att simpelt roa sig
-
Gryningen är purpurgul och silversvart
din heliga stad är föga mer än
en gravkammare åt gamar

Fader, kom ihåg oss
när vi inte längre är, när
vår tro blivit till sten få
stenarna att ära dig

Låt den blodbestänkta
jorden lovsjunga dig
Låt klipporna, klibbiga
av hjärnsubstans, ära ditt namn
Låt de våldtagna kvinnor som
du älskar få delta i din gloria- kör

Fader, kom ihåg oss
när vi inte längre är, när
vår tro vittrat till grus ta
upp det i din famn och 
blås in ditt heliga liv

När tidens tand tuggat sönder
allt vi ägt och varit, när fienden
stormat våra fästen i tusental
efter tusental, när fler lovsånger
finns nedtecknade på hafsigt uppställda
gravstenar än på dina levande tjänares läppar

Fader, kom ihåg oss då
när våra tungor inte längre
bor i våra munnar, när våra knän
ligger söndermosade på fälten 
så lyft dödsrikets sång 
till din heliga tron

O, Fader, låt lovsången inte tystna
bara för att dina barn är flyktigare
än vinden, svagare än ömma halmstrån
-
Min fader och min Gud
i dödsskuggans dalar
och betydligt längre
bort än så vill jag
alltid få lyfta ditt lov

Även i den tid då jag inte längre får
då din nåd inte låter mig, när dina löften
är bortsprängda i hela universum
förutom i mitt hjärtas gömda
jordkällare, också i den stunden
vill jag lyfta mina förintade
händer till ett trotsigt:

Halleluja