hörs inte bara min och ett antal
vitklädda syskons sång utan
för ett ögonblick också tusen
år av heliga röster som varsamt
tar emot min bön, inlemmar
den i deras eviga mosaik av
väldoftsljud till vår Herres ära
Pelarna runtomkring är inte främst
byggda av sten och järn utan av
stora strömmar av själars strävan
efter det eviga, efter de dygder
och skatter som varar även
efter det att tjuvar och malar
gjort sitt styva jobb
Ja, det är deras svett, blod och tårar
denna katedral ständigt tvättas ren i
efter de heligas exempel som lagt sitt liv
i Guds och Jesu händer sagt "detta är det arma
som är mitt, gör med det som du önskar och behagar"
mer än så kan ingen av oss göra, endast den ömma
ödmjukheten får oss att se hur Herren verkligen ser ut
I ekots lovsjungande danser
hör jag alla tiders, alla folkslags
öppenhjärtiga lovsång till den Gud
som sträckt ut en hand, gett oss en arm
att greppa tag i när verkligheten sviktar
Ingen av oss vet
med all given säkerhet
om den handen, den armen
den underbara guden verkligen
finns där i den allra sista slutändan
Men så länge vi hoppas
så länge vi klär oss vita
andligen och bildligen
så länge vi vill stämma
in i de heligas änglakör
så gör vi något riktigt
så gör vi något
som håller oss
vid liv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar