intro
och bortkomna basmelodier från rymder
utan något verkligt namn, mitt hjärta är
fastklibbat i rädslig metall och skuggorna
häromkring sorlar om andra dagars rytmer
men lämnar mig i fred som den idiot de finner
mig att vara, universum är en avlägsen fiende
som lägger sina iskalla andetag i mina händer
med ett kopparärrigt skratt och sedan är det
upp till mig att söka bygga mig en existens
att stå för när stormarna
kommer för att riva
Himlahöjdarna
Lerträsken
Briljansen
Fegheten
Passionen
Galenskapen
Allt som är jag
och mer därtiill
I
Jag är fast i min egen dubbelhet
en flykting i mitt eget liv och jag tar
hellre tusen utav andras strider än kämpar
en sekund i mitt eget slag - här finns inte längre
något att göra, vill jag viska, här är sönderbränt
och ituslaget, här är förött och vårdslöst bortglömt
här är en forntid förutan texturer och en framtid
utan bilder, här är en hopplös kropp och en trolös själ
en ande utan kärlek, här är en existens inte ens den
skönaste av gudomar kan få för sig att ta till sig
här är en kosmisk midvinterstystnad
inga ord från mig kan bryta
Det finns tider då jag lever liv i Narniavintrar, då jag
vandrar mig vilse bland januaris tänder såpass länge att
jag glömmer hur maj känns emot fingrar och ögonhud
det finns tider då jag målar om mitt liv i mardrömsfärger
då jag gör existensen till ett helvetesmonument, tider
då jag tappar proportionerna, rimligheterna för
allt som lever och är till, det finns tider då jag
förnekar att något i mitt liv har möjlighet
att vända och förändras
Jag är en svart vindskugga i en tröttsamt
långvarig nattkyla, jag är någon som klär mig
i tystnad för att inte trasas sönder eller behöva
blotta mina sår, jag är en varelse med rigorösa
murar, beredd att hellre svälta mig till vansinne
än ta mig ett oförsiktigt steg ut härifrån
II
Du är något jag inte känner igen, du är något jag
inte klarar av att förstå och jag är orolig för överord
men du är i sanning en vårflod hos mina frusna marker
en vind från julistränder och majkvällar, du är inte någon
som gör mig galen, men du är någon som gör mig fullkomligt
vettskrämd för du ger mig bilden av Livet, Drömmen och
Hoppet tillbaka och på ett sätt jag aldrig riktigt haft förut
I dina ögon blir världen ett berusande äventyr
en färd där kampen är lika verklig som någonsin
förut, men där det finns någonstans att gå, i dina ögon
blir mitt liv något annat än en serie förluster, inte bara
en evig vinter utan också en längtan om ett annat sätt
att få finnas till, i dina ögon kan jag se livet som det
rop efter sanningen och nåden jag alltid känner inom mig
Nej, du gör mig inte galen, men du är en doft av hopp
som letar sig in under väggar och tak, du får mig inte
galen, men det är något med dig som får livet att vilja
blomstra när du går bredvid mig, jag har ingenting
att ge dig, men jag vill försöka ge dig allt jag ser
om du så önskar, du får mig inte galen, men du får
mig att vilja riva ner mina murar, klä av mig min
svarta tystnad, ta mig ut till universums yttre kuster
för att där sjunga, sjunga alla horisontens ljuva sånger
till det att konungen återvänder, återvänder
hit till allas våra krigströtta hjärtan
outro
Du gör mig inte galen
men du får mig utom mig
själv och bortom mina gränser
du gör mig inte galen men
du berättar om friheten
på ett sätt som gör att jag
sätter mig fri bara för möjligheten
att få en del av doften som
finns omkring dig, du gör mig
inte galen, men i sanning
i dessa dagar gör du mig
alldeles yr av ren, skär
skräckblandad glädje
