När minuterna tickar
för fort eller för långsamt
beroende på vilken sida av
tågen man är på, när man
sitter där med ett lyckligt flin
bland andra och ingen och bara
ler av minnen från galna människor
som man inte kan annat än älska
älska, älska, älska
Utan
för att dens
skull börja babbla
sönder sig om rosenröda
läppar och annat tjafs som
bara sviker upp och förstör
-
kärleken är det inget fel
på men den ska aldrig
aldrig ta slut det är det
vissa har missat
Ibland är lyckan magnum
som när man rusar ikapp
till vitsippsträdet på andra
sidan drömmen för att bara
tjuta av lyckoskratt när man
sitter innanför ett höstruskigt
regn med en skål thé i händerna
och spelar lite hjärter med alldeles
för fina kort med tanke på hur
mycket chips vi åt när vi såg
på filmer utan mening
Och vi skrattar
tills vi kiknar av
varandra för vi bara
insåg att vi älskade
varandra, sen var det
liksom ingenting mer
med det och vet du
när jag sa
att jag var beroende
av msnljud och
ringsignaler så var
det inte riktigt sant
jag var beroende av dig
(jag har aldrig några ljud på)
Jag skriver för långa
meningar för de som bestämmer
häromkring men jag har för mig att
du sa någon gång att du ville att
jag skulle beskriva dig i en enda mening
och jag sa att det är nog omöjligt men livet
är ett mysterium jag lärde mig skriva dikter
utan början och utan slut såna som går
i rektangulära cirklar
Allt är en relativ omöjlighet
viskade jag som farväl
och skrattade det när vi sågs
igen på andra sidan drömmen.
-
allt är en relativ omöjlighet
och att vi skulle sitta på samma tåg
samma sekund ser jag som en ren slump
men det gjorde inte du och jag tror
våra själar gick på långpromenad för en stund
Det kändes så för mig
en soldag i maj och jag går
i rektangulära cirklar för att hoppas
att du ska förstå en virrig pojke som
älskar dig utan några som helst
rosenröda läppar och
sådant krafs
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar