Verkligen Vara Vuxen

1

Kära bibelskola

Visst är det skönt att vara ung
att fritt flyga fram i impulsernas land
se varje känsla som en gåva och en
rättighet, få följa dem till dess yttersta
spets och lustfyllt ta del av dess verkningar
njuta av livets gastkramande bergochdalbana

Visst är det skönt att vara ung och frisk
känna hur kroppen svarar på alla ens önskningar
hur man gång efter annan lyckosamt spänner sin båge
och erövrar fält efter fält på världens stora spelplan

Som ung ter livet sig som
ändlös lekplats där allt
är möjligt och till
för just en själv

Men min kära bibelskola

Visst är det också tungt att vara ung
att vara fången i impulsernas förrädiska
 land att behöva lystra till varje signal
och begär från sin ivriga känslocentral
och förfärat se på när ens simpla
önskningar sårar en själv liksom
andra som i förlängningen även Gud

Visst är det också tungt att vara ung och ha kroppen
som sitt framfusiga fängelse att den alltid vill det
som man ser är mindre gott och det man själv
ser är gott äger den så ringa förmåga att utföra
-
aldrig i livet att
den unges ande är ond
men dess lekamen är
alltför urbota svag

2

Kära bibelskola
att bli vuxen går inte ut på att
ideligen välja det trista, det utan spänst
och härlighet, att bli vuxen går ut på att
avstå med förstånd, att bemästra
den plats, det givna instrument
som råkar vara ens person

Att vara vuxen
är att bli skicklig
på att leva, att förstå
vad som finns bakom
det allra första intrycket

Vilket barn som helst
kan störta fram mot den
givna godisskålen, vilken
dåre som helst har förstånd
att välja det första bästa

Bara den vise med
större mål i blicken
har förmåga att vänta
bida sin tid och lära
känna sina medel

3

Min kära bibelskola
att ägna ett år av sin dyrbara ungdom
åt tvåtusen år gamla textmassiv är
ren, skär dårskap i världens ögon
att ge sin styrkas dagar åt en insomnad
religion är fattigt, dumt och vettlöst

För dem som saknar perspektiv
för den som bara skördar vildvetet
framför nosen, de människorna
blir aldrig några träd, när hösten
kommer skrumpnar de till agnar

Ni däremot, är kraftiga ekar i förberedelse
och som en mild påminnelse från en
som vandrat en smula längre än ni
- i all er ungdomslycka och glädje
glöm inte att leta er ut till
Allvarens ödemarker
Tyngdens öken

Det är inte lätt
ingen rolig uppgift
att medvetet ge sig ut
till världens tysta platser
där den Onde bjuder
upp till dans, att frivilligt
vistas på de områden där
det tycks som att han
har trumf på hand

Men, bibelskolan min, den Onde
segrar inte längre, om man bara
stannar och stirrar ut honom
skräms han oundvikligt bort
och man har lyckats vinna en
seger utav verkligt vuxet slag

4

Det är såna skatter ni ska samla
och värdera som det högsta
ungdomens sköna lyster
allt det vackra som finns
i det lättvunna kommer
snart vittra bort till mindre
 än aska och blomjord

Men de vinster som
erövras i eld och i blod
som vinns genom tårar
och tandagnisslan, de stannar
även när evigheten störtar
genom dem och i Sanning
det är såna ni vill ha

5

Så, älskade Bibelskola
vårda era unga rötter
se till att de alltid söker sig
till Källan och när ni hör
Hans röst så våga blomma ut
till det som han har skapat er
till att vara, väx till de ståtligaste
av ekar som världen någonsin skådat

Att göra så, det är
att Verkligen Vara Vuxen

Tusen Dagar

Tusen dagar varsomhelst

är intet, emot endast en dag

i ditt hus, ja tusen dagar 

är mig förgängliga mot 

en endaste minut med dig

All jordens rikedomar

alla detta livets skatter

har jag fått förstånd att 

säga nej till, de har väl 

och visst sin utsökta skönhet 

men deras tid är redan utmätt 

en dag finns inte ens askan 

av minnet från dem kvar 

I deras närvaro blir jag 

rastlös, kluven, rotlös 

ständigt utan ro

Till ditt hus tar jag istället 

min tillflykt, inom dina 

enkla kammare finner 

jag min fristad 

-

en ton, en förnimmelse

av din Himmels sal är 

mig mera värd än tre 

år och ännu fler dagars 

lycka här på jorden

Inte så att jag i fromhet

enkelt förkastar allt världens goda

det enorma i livets söta stunder

nej, ge mig gärna sjuttio sköna kvinnor

snälla, ge mig vin och underbara skådespel

Ja, oh, ge mig all lyckans vackra mosaik 

såvitt du kan garantera dess evighet att 

den har en rymd bakom dödens bittra väggar

Annars nej och just därför 

kan jag se dess rätta namn och värde 

Allt är tomhet inför din uppenbarelse 

Allt är intet och noll inför dina 

strömmar av verklighet 

II

Så jag river av mig kläder och smycken 

lämnar hjärtats ägodelar kvar på stranden

kastar mig handlöst i vattnet 

Här är floden kall och kylig men jag vet 

att dina varma källor väntar längre fram 

så jag simmar och jag kämpar, jag frustar 

och förtvivlar men ju tröttare och kallare 

jag blir desto mindre saknar jag 

det som jag har lämnat desto 

starkare ljuder min lovsång:

Sannerligen, en kort och ynklig timme 

invid din farstubro är bättre än tusen

och åter tusen dagar varhelst annanstans  

Sorg

intro

Nej, jag vet ännu ingenting om sorg
ännu förskonad, förborgad från
detta ändlösa träsk
som världen ger

Sorg är för mig ett förintande
åskväder i fjärran, jag vet att
det snart anländer också till mig
men jag vet inte när, jag vet inte hur
just jag kommer bli nedslagen

Ber till Gud
om mildhet ty
jag är alltför svag

1

Sorgen verkar teleportera en direkt till Nollpunkten
platsen där Gud är oförståelig, vidrig och tröstlöst
långt borta, sorgen är en tjuv om natten, ett rytande
lejon om dagen, sorgen kan aldrig förstås i ljuset ifrån Gud

Den enda tröst som står att finna
är att Gud inte heller begrep- Han
Allhärskaren, Allsegraren fällde
tårar över Lasarus, över mörkrets
meningslöshet och plåga

I en skev, skadad, närmast äcklig värld
har Gud valt att varken rensa undan allt
eller fullt ut räta upp sin skapelse på denna
sidan döden, men han placerar sig
i sorgens mitt, redo att ta emot
allt vi frambringar åt honom

Vrede, hat, basbetonad ilska
rädsla större än sju hav, saknad
ut till universums väggar, allt tar
han emot- vänder kind efter kind
när vi behöver slå den som skapat
allt för att inte istället slå oss själva

Sorg är aldrig enkelt, aldrig vackert
och försök att trösta bara fåfängt
Gud vet detta och stör inte i nödens
stora natt i meningslöshetens
fullständiga ogripbarhet

Men mitt i Kaoset
Fruktan, Döden när
man för en stund
är klar med sin kamp
i sorgens sankmark

då möter Han
med orden

I sanning 
Jag Är också
frälsningen 
från detta  

17

Ditt innersta
måste vara som fyllt
av mjölkvitt skum, kärnrik grädde
ett sådant ljus som endast är blixtrande
bländande vithet vart man än ser
hur långt man än kommer

Det enda jag vet är att jag med min själva
varelse vill dit in, det enda jag vet är att jag
kommer krossas med en gång och att det
skulle vara min existens lyckligaste ögonblick

Österlandet drömmer om din din kärna som
ett tyst, tomt och icke- existensiellt rike där
inget finns och allting är ljuvlighet

De har fel, eller de missförstår  ty din
blixtrande kärna dånar av liv och liv
i överflöd, men av en sådan art att
vårt förnuft förintas vid en ansats att begripa
vår verklighet upphör att finnas invid din

Det betyder inte att jag strävar efter förintelse
när mitt inre ropar efter ditt, men jag önskar
att i allt- utan undantag- få bli lik det du är
kosta vad det kosta må

Jag  vill också få bli liv av liv
någon som i min själva existens
utgjuter av allt som finns åt
alla som är i evighets evighet

och längre bort än så

Till Vem Skulle Vi Gå

Så förlåt mig, o store Gud
att jag ber om ditt allt att
jag inte nöjer mig med hälften
av min lott, med min dyra frälsning
och själva livets under -
jag vill ha allt som Du
vill ge mig varken
mindre eller mer

och säger Du
att jag ska kunna be Fadern
om allt som jag vill, att vadhelst
jag önskar det tänker du med glädje
utföra så vill jag inte tro att min heta
inre önskan längs din hjärtas vilja
kan vara fel i dina ögon

För far, jesus, dyre broder
och vän, det enda mitt hjärta ber om
är att i allt få bli helad till din förunderliga ära
att få dela dina mirakels gåvor till alla som förtvivlar
jag ber bara om att ditt ljus ska flöda i mitt människoblod
-
jag ber om en manteltofs, en
romersk beordran, min store
Gud, du bor i mig, vi skulle
du neka mig allt detta

Åh, jag vet och jag förstår att mitt
tal är barnsligt och naivt, min tro är
ännu en spillra av ett senapsfrö, att
jag ännu så litet inser i mitt hjärtas
djupa inre- men store Gud, bli du
tyst så länge du behöver, vart skulle
ändå jag ta vägen, om du så håller
din dörr stängd evigheten igenom
skulle jag vänta utanför ty Indra står
förundrad och vilse över vårt öde
utan att en enda kan leda henne rätt

I hela världen är
det blott Du som
har viljan

Så min store Gud, visa med all din kraft och
härlighet att du också har förmågan, visa på
dig själv- din väg, ditt liv, din sanning och låt
mig få det som ditt löfte redan gett mig och
teckna det gång på gång i gyllene skrift
inne i mitt bultande hjärteblod

först då
först då kan min
Tomas Tvivlare
få vila

Rop

Jag ropar ut till en dövstum omvärld
att ge mig ett alternativ, visa mig vem
Gud är och måste vara, eljest går
jag under i förvirring

Att säga att Gud inte alls finns eller
är till är att underkänna alltings existens
själva grundvalen för våra tankar, känslor
utbrott i anden, det är inget alternativ
åtminstone inget rimligt, begripligt

Ty i allt som händer eller möjligen då
inte alls äger rum undgår jag inte stanken
ifrån ondskans sankmarker, hålrummens
skrikande avgrundshögar, undgår inte
rädslan för Israels Guds vredesbrinnande
domar, vi lever ständigt i skuggan av helvetets
brinnande eldar, hur kan vi undvika att erkänna
dess omedelbara existens när vi lever mitt ibland det?

Himlen undgår mig dock ännu konsekvent
Guds makt, härlighet och ära är mig inte synlig
i en värld byggd som köckenmödding och
illa rörd palt, i en värld kringränd av blodbad
och ångestskrin kan jag inte se den rätta vägen
finns det frälsning för någon av oss, ja hur ska
en själ bli räddad i vår del av kosmos?

Sola scriptura
sola fide, sola gratie

Skriften är byggd av patriarkala
människohänder med systematiska våldtäkter
och kvävande förtryck inbyggda i sina flottiga
gåspennor och eldröksinpyrda bokrullar
tro har jag bevisligen ingen och nåd, vad är
nåd när miljarder barn gråter bland skuggorna
och de vuxna käbblar om man bör äta ägg upp
och ner eller med baksidan framvänd

Nej, inget av detta kan frälsa mig i grunden
allt jag håller på med kan vittra ner till sand
och glasspapper fortare än en dåres andhämtning

*

Men omvänt min kära, drängfulla omvärld
vad finns att vinna hos era domäner
vilken tröst kan ni ge de förlorade
i ert liberala evangelium?

Ligger frälsningen i en euforisk ullevi - konsert
platt- tv och bredband till alla, mat på bordet
till alla som behöver, är det välstånd som
räddar från rädslan i midvinternatten?

Jag undrar, sannerligen, jag undrar

Värld, jag kommer inte sluta gräva på den plats
jag blev placerad, men om ni har ett bättre svar
på vem Gud är och måste vara, träd fram,
träd fram och presentera ert förslag

Jag lovar att vara idel öra
men till dess att ni kommer
tror jag att försöker somna om

Sola Jesus (Rop II)

Om någon skulle tvivla
på min skenbara otro, vilja
skrika ur sig att den är ogudaktig
okristlig, ovärdig ett kyrkrum
så vill jag bara nämna och få
sagt att namnet Jesus

- Detta namn, detta förunderliga
övernaturliga, fantastiska, allomfattande
namn för alltid är mig mera värt än mitt
eget liv och är vägen som jag vandrar på

Idén, tanken, läran, drömmen
om att Gud, alltings urkälla, alla
skapelsers grundfundament skulle
få för sig att placera sig på jorden
i ett barns, en judisk vilding, en avrättad
brottslings gestalt - detta absurda påstående
är det vackraste mänskliga hjärnor
någonsin tänkt ut

Om det inte är ren och särskiljd sanning
så är detta historiens underskönaste lögn
så god, välsignad och välbehaglig att
den i sin blotta existens, ty tanken
är hos oss och kommer aldrig någonsin
att blekna, är värd vår huvudlösa lovsång

Det kommer aldrig finnas en dröm,
en längtan större än detta evangelium
som säger att Gud älskat oss blodtörstiga
dårar så högt att han haft diarré för vår skull

Ja, undret är i sig inte att Gud dog i sin kärlek
för oss, den akten var främst att ta ansvar för
det lidande han tillåtit, nej det förunderliga står
i att denna människoson i allt bevisade att han
vill vara vår Gud, med all vår smuts, all vår leda
och vår ångest- allt det vill han dela och själv utstå
för att en dag också för alltid utplåna

Hur det går till, hur det är möjligt
om det ens kan vara troligt i mänsklighetens
galnaste ögonblick, det vet jag inget om

Säkert finns det ingen möjlighet, eller också
är det samtidigt alldeles självklart att det är
så här det tvunget behöver vara

*

Min kära dövstumma omvärld

Er uppgift är inte endast att presentera Gud
på ett mer trovärdigt sätt än vad den genomgisslade
kyrkan klarat av att göra genom tvåtusen evighetslånga  år
ni behöver också ge mig en vackrare, skönare bild än
vad tanken om Jesus Människosonen, Frälsaren
i sanning är i sin fulla gestalt

Och det, mina kära druckna omvärld
det tror jag ärligt inte att ni mäktar med att klara