Timothy

Timothy dansar in
med ett rosenskimrande leende
och två fullt friska händer älskvärt
flygandes runtomkring sig

Timothy är vacker
charmant och manligt fåordig
ingen magisk konversatör, men han äger
ett sätt som välter världar, gradvis förmår
en att bete sig som man aldrig trodde
var möjligt i praktiken

Jag vill krossa Timothy
vill förinta honom, plocka ut
inälva efter inälva ur hans
förödda kropp, rannsaka njurar
och hjärta för att i detalj undersöka på
vilka särskilda sätt han skiljer sig från mig
vad finns hos Timothy som inte bor i mig?

Jag tar till alla vapen som jag finner
med svärd, gevär, bomber och granater
kastar jag mig in i en strid som gäller mitt liv
och högre ting än så, men jag kan inte vinna -
Timothy är en fantom, en vålnad som med
hånfull enkelhet glider undan allt jag kastar emot honom
istället sliter han den kärlek som jag krampaktigt äger
ur mina händer, vrider och vänder på denna magra tingest
granskar dess fåtaliga aspekter med en ogillande min

Min vän, yttrar han
och orden är svärd
i min blottade själ

Detta är ingenting värt, en billig vara 
sminkad till dyrbarhet som i sig själv endast äger 
Begärets svarta egenskaper- detta är falskt 
djävulskt, komplett värdelöst 

Vinner du någon med Begärets makter 
kommer du att få denne att med tiden förtvina
det du åstundar kommer att vrängas i din hand 
till en vidrig spegelbild av det usla 
du redan äger i dig själv

Med begäret som ledstjärna 
är du enbart en blind slav 
under din egen tomhet, ingen 
som du vinner med dessa 
medel kan frälsa dig 
från dig själv

Som du säkert kan förstå 
är det inte mig du avskyr
utan allt i din egen 
futtiga begränsning

I dammet och i gruset finns inga blanka ord
att resa upp till försvar eller skylande skydd
naken intill andliga revben medger jag att
allt är sant och något som jag i grund
och botten redan har förstått

Men säger jag
och reser min
blodiga blick

Att jag och mitt hjärta så ofta böjer knä 
inför Skönhetens skepnad betyder inte 
att jag i samma stund önskar äga henne
i mina alltför smutsiga händer - nej, jag vet 
att mitt hjärta böjer sig i tacksamhetens tecken
i tacksamhet för att Skönheten överhuvudtaget 
finns i min värld och att jag förunnas nåden 
att få finnas längs dess sida 

Skönheten får sedan gärna tillhöra dig, Timothy 
eller Diego, eller Angelos syskon, fåglarnas sång 
får gärna vara till för andra örons skull, det jag vill 
och inte kan sluta önska mig är att åtminstone få 
dela världsdel med det vackra, att som minsta del 
i vart fall vandra i samma skog som himlens fåglar 

Det är ändock begär och inte kärlek 
det senare har jag aldrig ägt i dess 
sanna typ av form, men Timothy 
- min vän - jag har kommit mig för 
att börja söka och det säger jag dig 
är i sanning ett sökande och en 
vandring utan synligt slut 

Jag har redan tappat greppet 
om vart jag kom ifrån redan 
börjat glömma vem jag en gång var
kanske får jag en gång minnas bland 
nya tiders lycka, kanske är all fröjd 
jag känt för alla tider slut  

Alldeles oavsett vet jag att jag bara har att följa
för om än att livet mitt tar slut - om och om igen 
så gäller det aldrig den Kärlek som jag anar 

och det säger jag dig 
att Livet kan mig kvitta 
det är Kärlek jag vill ha 

Jag Hoppas Att Din Hand Har Fattat Lyckan (Cause)

intro

Cara min kära, ömma cara
själva Skönheten så som jag
ser henne i sin rena, mest
destillerade gestalt, cara
jag vet hur vi båda hatar
det sätt som jag låter
orden cirkulera kring
den suddiga person du
var i några dova höstdagar
en hel evighet från nu

I

Men

Cara, dagarna häromkring är
filéesteiska spjut i min vänstra sida
jag vill bryta deras ryggrader
slita ur deras ögonglober, se dem
tigga om nåd på blodstänkta trottoarer
jag vill sticka en kniv in i deras veka liv
och därefter få dem att tugga sönder
deras egna inälvor

Dessa dagars struktur är en
kasserad spya från monster utan
erkänt namn, Cara, om jag visste
att det var hit jag skulle gå när
min lycka stod som allra högst
hade jag huggit av mig mina fötter

Cara, jag behöver få sagt
att jag tog din hand i min
inte för att få känna hur din
värme strömmade över till
min lamslagna kyla utan för
att fåfängt söka hindra att
den spruckna värld
jag fötts till skulle resa
sig bort, rymder alltför
långt ifrån min förmåga
att syna verkligheten

Jag tog din hand
i min inte för att tvinga
in andra människors lycka
i mina trånga cirklars sfär, nej
utan för att se ifall det ömma vackra
livet kunde med att le mot en sådan
stackars sate som jag alltjämt kände
att jag var - Cara, jag tog din hand i min
för möjligheten att få vara något annat än
en stapplande undermänsklig dåre- jag tog
din hand i min för längtan att få betyda
något också för de varelser som får
solen att gå upp morgon
efter morgon

II

Cara, två veckor innan nyår tappade
jag min sista dröm i rännstenen, hon
flög till Estland utan skuggan av ett ljud
lämnade mig kvar vid scenen full som
ett ägg, tommare än jag någonsin varit förut

Cara, jag pratar med heliga män, jag
ringer i alla kyrkklockor jag finner, men
Mose säger åt mig att det inte är hans
problem om en laglös träffas utav olycka
och Elia påstår att han inte känner igen
min dialekt eller min typ av ordval

Cara, jag ser hur råttorna
dricker sig fulla på champagne
jag ser hur flickor i neon tar
in på smutsiga hotell, de säger
att de känner mig, säger att jag
ska stå för allt, att jag kommer
snart för att betala alla skulder    

Cara, jag är ett avbrutet asplöv
jag har försökt att dränka solen
i alkohol och vattniga droger, de
vänner och fränder som var mina
har blivit främlingar som kräver
mig på liv och lem om jag
nämner deras namn igen

De får mig att vandra tillbaka
till gamla tiders gathörn för
att se vad som har hänt, men
ingenting finns kvar, vandalerna
har inte lämnat sten på sten
det finns noll och intet
kvar att ta på så jag sipprar
därifrån, för mellan varje gatsten
finns ekot av din doft kvar och
jag säger dig, minnet av vårt skratt
klingandes i luften är det enda jag bär
med mig från denna sönderbrända stad

Cara, jag har upptäckt hur hjärter dam
sedan länge tagit första bästa tåg
som lämnade centralen och med henne
också all anledning att vakna
nästföljande morgon

Men jag säger dig

Jag går ändå upp
när solen väcker mig
om så bara för att
vattna blommorna
som finns kvar
vid vägrenen

outro

Cara, tusen dikter till
och tusen mil genom
himlaberg och dödens
form av dalar, jag är van
men min hud bränner ännu
som besatt, förlåt mig mina cirklar
och glöm aldrig att det i högsta grad
är tillåtet att leva ett liv som enbart
andas vår och vacker lycka  

också för de stackars
satar som de kallar
människor

Eremitens Klagan

I

Plötsligt ser jag vidden av
hur ensam jag har blivit
på min barndoms gator
vandrar främlingar överallt
omkring mig människor med
Babels torn i pannan, jag förstår
inte deras tal, kan inte följa deras läppar
orden från deras munnar går mig helt förbi

I ett nu ser jag hur stor natten är där ute
och att jag inte kan annat än att följa
i kometernas spår, söka lära mig de yttre
planeternas språk, mitt öde har sammanvävts
med stjärnstoftet från en annan värld
vilket lämnar mig i enslig förundran

Du

är av ett annat släkte
talar andra språk, går
på andra städers gator
din evighet är skild från min
du har en annan tro, hyser
annat hopp, din kärlek är
byggd av annat slag
-
därför har du inga öron att höra med
men trots att jag riskerar tala stumma
ord, måste jag berätta om den sorts
skatt jag trängtar efter

Den dryck av flammande eld
och gudomligt blod jag söker
skulle inte stå att finna ens om
jag rev upp världens samlade
scener, om jag rev ner all scenografi
och dekor jorden rymmer, om jag så gick
igenom Stanislavskis, Grotowskis och Brechts
alla loger från de fyra väderstrecken skulle
det förbli tomt, skulle inte finnas något av
värde, inte ens de som talar gudars språk
på jorden vet vad jag traktar efter

Nej, jag skulle kunna se
Teatern bli nedriven sten
för sten för att bli återbyggd
på mindre än tre dagar
och det skulle ändå
förbli tomt

Det finns inget här
jag är tvungen att
gå vidare, om så vägen
leder mig in i laglöst land
där ingen satt sin fot än mindre
talat mitt tungomål, så måste
jag gå vidare, så kan jag
inte vända om

II

Oh

så jag kunde önska
att du hörde, såg, förnam
vad och vem mitt hjärta
sjunger om

Att du slapp söka så vilset och förvirrat
att du fick undvika dricka dessa substitut
för livets levande vatten och istället gå
en liknande väg som min, mot det
stora, okända, det allestädes oerhörda

Som jag önskar
att du fick förnimma hans
mjuka klappningar mot ditt hjärtas port
att han kunde röra vid dina ögonlock
med ett klingande effata så du fick se
världen i all dess blixtrande dimensioner

Jag vet att jag är galen, du förmår
inte längre lyssna på mig och
kanada är inte längre en kontinent
en flygresa bort utan ett rymdskepp
på väg bortom vintergatan

Du kommer vara arg på mig
längre än någon av oss förstår
så som jag är arg på det luftslott
som raserades av februaris mörker
jag kommer stanna som luft för dig
inpyrd av heroindoftande rök och
 
hundarna kommer skälla, men inte längre i c-dur
det är demonerna som kommer dansa på våra motorvägar
spårvagnarna kan inte längre tala drömmars språk

Jag vet allt detta
men jag behöver vara galen
ska låta aska förbli aska
ruinerna få bli gamla

Sedan är det blott
upp till Mästaren
Maleldil att göra
något under