Nej
Jag är utan pass och pengar
jag är inte längre någon
som tillhör någonting
Jag är en herrelös katt
vid vägrenen, sönderblöt
av snöblandat slask, jag
hör aldrig häromkring
blir aldrig del av lastbilarna
som färdas långt, långt bort
det kommer aldrig hända
något utav väsentligt värde
i det liv som råkar vara mitt
Men
jag är inte rädd
nej, jag är inte rädd
för svält eller hungerskänslor
är inte rädd för köld och frusna
stockholmstrappor, är inte rädd
för slutna ryggar och sylvassa
ögonkast från djävlar
och demoner
Jag vet att jag inte förtjänar
någonting och jag vill inte
vara del av något
häromkring
Du
är ett danssteg
i gryningsljus en
sång på trasiga läppar
du är något utom kontroll
och du skrämmer vett
och sansning ur mig
Lägger ord på rad
mellan oss för du har del
i en magisk verklighet
och jag är en klumpig kolbit
hittad i en kasserad dröm
Ja
Du gör mig rädd
du tar mig upp till höjder
bjuder mig till slutna rum
platser jag inte hör hemma
och inte har en del av, du får
mig att falla utan att landa
bland ovänlig mark, men du
får mig handlös likafullt
dina ögon
skrämmer mig
dina händer
bränner mig
När
Du ser mig
ser jag diamanten
inom mig, när du
rör mig känner jag
klippan under mig
och det gör mig vettskrämd
skärrad till tusen, det får
världsallten att darra i sina
grundvalar, allt som finns
hotar att falla ner i en
gråtande klumpfotsformation
Jag
Är utan pass och identitet
hemlös i en tandkrämsdoftande
hotellverksamhet, du kommer sluta
se mig med glittrande beundrarögon
glöden för en sådan som jag
kommer slockna och när en
sådan som jag faller är det
dömt att landa hårt
Men
Jag är inte rädd för slut
och oundviklighet, jag
njuter av skönheten i
den förbjudna luften
att vistas i löftet om att
leva ett andetag till
Jag är inte räd för att bli naken
och dömd jag vet vem jag är
och vad för något jag har blivit
Ja
Så är det
Det enda jag
är rädd för
Det måste
vara du
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar