måndag 14 november 2016

Sadrak, Mesak, Abed- Nego

Vi jagar skor till
djävulen men hittar 
förstås ingenting det 
mörknar över stan du 
säger att du har slutat 
vara rädd att du lärt dig 
att de kan morra de 
kan vråla men de kommer 
aldrig närma sig, de är fega kräk 
med världens skatter kring halsen 
med en lukt av död efter sig 
vart de än går 

Vi jagar istället drömmar 

över gatorna men de 
är för flyktiga för oss och 
vi får inte fatt något av värde 

Vi ser en blåblå himmel 
ovan allt som inte är till för 
någon av oss två, men 
vi kränger oss in, det 
ljuder en sång i mitt bröst 
och jag hinner inte andas 
förrän något i mig dansar 
iväg till himlagränserna 
och slår in allt av 
glas jag hittar

Och det gör ont jag 
kan inte tro att livet har 
plats för nåd jag åker 
iväg så fort jag hör en röst 
av guld och purpur flyr 
varenda sekund som glittrar 
och väntar på fisken väntar 
på smällen väntar på att 
det stora ovädret ska komma 
hem och finna att min talent 
ligger nedgrävd 
och gömd 

II 

Vi köper oss en resa 
till Venedig men ser ingenting 
annat än plastiga turiststånd 
och du pratar om att livet inte 
kan visas upp med diamanter 
och kontokort att den 
äkta versionen 
-
den som
sjunger
vid tronen
ständigt och
åter sjunger
vid tronen 


Gömmer sig i calle- gatorna 
umgås med råttorna sover 
i skuggorna och väntar på 
att människorna ska sluta 
spegla sig i solljuset ja 
du säger med dyr och helig röst 
att ett äkta liv skulle skjuta ner 
alla dessa varelser om 
det bara fick lov 

Och jag jagar över haven över kontinternena
hittar inte mina andetag men jag har bråttom 
till att ställa mig upp och visa mig värdig 
vi letar skor efter djävulen eller så 
söker vi efter sätt att lyda världens 
konungar utan att drunkna i skam 

och du ser hur de tänder ugnarna

Trots min flyktfågelsbenägenhet 
hör jag en röst som frågar 
kan du ställa dig upp när 
alla andra bugar kan du 
följa när alla andra backar när 
bergen stiger över horisonten 
klarar du då av att 
gå över dem 

Och jag ser på mina späda 
spindelaxlar tänker nej 
men samtidigt vet jag 
ju samtidigt vet jag 
ju allt om dig ja 
och så hör jag än 
en gång hur vinden 
inom mig vänder 

Jag är brännmärkt och jag vet 
att varken durban dallas eller 
donsö kan skydda mig från 
dig det är ett märkligt liv
det är ett märkligt krig 
och om gryningen ser 
jag frontlinjen närma sig 
med en vänd vind och 
en skrämd djävul 

och jag tänker: 
jag har hans skor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar