Ditt Namn Stavas Ungdomslycka

du tror mig inte när jag säger att jag åldrats

att jag växt förbi min far och alla hans fäder i sin tur

att min ålder kan mäta sig med ekars, med stenarna i skogen

om bara femtio år är ingen av oss kvar
är vi bara sagor och rövarhistorier

om hundra år är också vi en del av ett vasarum
undangömda dammråttor i historiens långa kammare

- min älskling, min vita duva bland korpar
vi är ett andetag i natten, en skiftning i sommarkvällens
aftonbildning, inte mer våra känslor
och drömmar väger inte mer

*

jag vill röra vid ditt hår
pausa tiden i ett mellanrum
plocka dig och mig ut ur
alla sammanhang placera oss
 på en söderhavsö för att
där ta din hand, så sjunga mitt
djups allra vackraste sånger

-

åh, ditt namn stavas

ungdomslycka, men 

jag och mitt skägg  

ska växa sig äldre

än berggrunden och

jag har inte tid med dig

jag har verkligen inte
tid med dig

*

du tror mig inte när jag berättar om mitt långa liv
i planernas värld vecklar jag ut miljonstäder av dagar
den ene mer salomonsk fantastisk än den andre, med
ögon lysande av cederträ och marmor talar jag i timmar
av allt mitt hjärta fylls av när jag sover

du lyssnar inte, hur skulle du kunna, du tittar på din klocka
sneglar mot ditt ekorrhjul, mot din byggda tillvaro av rastlösa val
och omsorg om sådant som inte har något värde då vi dör

vinden blåser i trädkronorna 

och dagarna rasslar ner som 

kasserade brunlöv, ingen av 

oss klarar av att andas, men jag 

djupdyker i din själ för att lämna 

kvar ett märke, något som stannar
kvar när tågen åker för att lämna

inte för att det fungerar
vi ska åt olika håll talar
separata språk och du har
andra ideal, du målar världen
i elektriska färger medan jag
knappt behärskar pastell och akvarell
-
du sliter sönder rymder med din sång
medan jag räds även sakral munkmusik
när vi dricker kaffe i ditt vardagsrum
är det med tiden, världen, kosmos mellan
våra kroppar vi talar, men ingen
hör vad den andre säger   

jag viftar med mina händer, men du tror bara
jag blir galen, jag kysser dina läppar, men du
tror bara jag slår ihjäl dig, jag vill dig inget ont
utan allt gott jag förmår bringa fram ur min spruckna själs
tvivelaktiga djup, men det misstas bara för begär och vridna lustar
-
med ett tidsspann kortare
än ett vredgat telefonsamtal
är du försvunnen och min värld
mer tom än en i luften sprängd nyårsafton

*

jag har hamnat slut
inga fler ord att ta farväl med
 men varje gång jag tror att jag
är färdig med mitt liv står en ny dag
utanför min farstubro när jag tror att
mitt hjärta till sist ska sluta slå dunkar
ett par nya ögon på min dörr
och frågar vem jag är

jag svarar inte som jag borde
jag ljuger mig ordrik för att den fagra nya
inte ska fly och jag säger, varje dikt, varje ny
paragraf blir ännu ett sätt att lura den som
lyssnar bort från min kärnas mitt
till alla jag möter berättar jag:

*

jag är en enkel resenär bort 
från det jag tvingades börja livet med 
jag stannar på min väg gärna på varje plats 
jag ser med sol och öppna armar emot mig
men mitt blod drar mig ständigt mot horisonter 
utav frost och elektriska fält och jag har 
inget annat val än att följa, följa, följa

slänga allt jag äger
säga farväl och hejdå
odla mitt ådriga skägg
och för varje dag som går
bli ännu en dag äldre