Ovanför dina ögons räckvidd
alldeles intill dina drömmars
källa bor ett särskilt sorts landskap
där finns ett bord, ett dukat bord
med allt vad du önskar och begär
-
där står tillrett all ditt
hjärtas stilla lovsång
all din inre hungers föda
din yttre längtans dryck
Invid bordet står den vidunderligt
vackra Visheten, klädd i blodrött
siden och vitaste bomull
hon ropar över nejden
genom bergen och under
havens rymd längs med hela
landskapets strukturer inom
känslor och utom förstånd
Hon ropar efter alla trötta själar
efter de med hoppet i gyttjan och
tron bland avskrädeshögarna, Hon
ropar efter dem med sorgens bitterhet
i bröstet, efter dem med inte bara brustet
hjärta utan i allt en krossad livsdröm
Hon ropar och Hon blåser i Nådens
djupa horn och kallar alla, utan urskiljning
att ta del av glädjens måltid av
startskottet in i evigheten
Visheten- med all sin skönhet och briljans
all sin styrka och sin makt- lyfter sig upp
mot himlen, slungar ut sin strålglans emot
skuggans utmarker, leder alla vilsna får
till platsen de hör hemma vid och när
änglakörerna lyfter sin lovsång
är atmosfären snart en salig kakofoni
av himmelska röster i jubelrop ty festen
- Festen har äntligen börjat och
Visheten med sin allt hesare stämma -
fortsätter ljuda sin inbjudan till alla
Allt detta sker strax ovanför din iris spännvidd
i den fysiska världen händer inte mycket, en präst
en pastor, en trött äldstebroder räcker dig en oblat
och lite druvjuice och den omtalade magin
stannar i dammiga kyrkotexter
Tills du plötsligt blundar, av en drabbad
anledning lyssnar in ett eller två andetag
och hör en avlägsen lovsång
någonstans i fjärran
-
du lyssnar djupare, du ser längre
in i mörkret och som i en dunkel
spegelbild ser du verkligen Visheten
du ser Änglarna bredvid, du ser Måltiden
ja du ser
du ser
du ser
När du öppnar
dina ögon strålar
allt i världen av
oåterhållen glädje
och ditt ansikte är ett rent
sällsamt återsken av Fadern
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar