I
Kyrkan säger stundom:
strama upp er, sitt ordentligt
i kyrkbänken, knyt slipsen
och håll dig proper du arme
syndare, vem är du att komma
med känslor inför Gud
Inför honom skall vi endast
vara rena, klara, prydliga
strypligt strama så att ingen
smuts, ingen skam kan sticka
ut under kostymen
Jag vill inte påstå
att det är fel att komma
söndagsklädd till Gudstjänsten
det är inte det som får mitt blod
att brinna när jag hör vissa präster
pastorer, småpåvar som talar
Jag kan uppleva hur Gud
vill säga, stormviska
från sin tron att
Gläd er i mig
kom med allt ni bär
inom er och släng det
i min famn
Vad ni är och vad ni känner
allt som pulsar i ert bröst
det älskar jag ty allt är något
som jag har skapat, varsamt
lagt in i era hjärtan, så länge ni
inte flyr ifrån mig, gömmer er
bland fikonlöv och äpplen så är
jag mitt ibland er, mitt i gitarrsolon
och primalskrik, bland bastrummor
och klingande cymbaler ja
Jag, Herren Sebaot, säger till er
Bring It On
Kasta er ut i en vansinnig lovsång till mig
ät metalriff och hardcore-vrål till frukost
och låt varje fiber i er kropp tillbe mig
också bland moshpits och
danssvettiga kroppar
Det är så det ska vara
det är också så
jag vill ha det
II
Mina barn, räds bara inte Tystnaden
det är fortfarande främst i Stillheten
jag möter er, får er att känna
min andedräkt
Fly aldrig allvaret, tyngden i försakelsen
och den allomfattande fattigdomen, men
mina älskade barn i tidens dallrande
moderna slut, tro inte heller att något
skapat kan vara mig främmande
eller förkastligt
När ni behöver spränga era kroppar
i de hårdaste av rytmer våga göra det
till min ära, när ni behöver skrika ut
allt ni äger och vill vara till dundrande
åsktoner, gör det alltid till min ära
Mina barn, jag finns i katedralernas sköra viskningar
lika väl som metalskrikens desperata vrål, lika enkelt
som att vinden är densamme i julis ljuva bris
som i novembers störtande orkaner
Min barn, jag säger
Gläd er i mitt liv
ta för er av dansen
musiken och allt den
rymmer hitta himlen
i ett gungande tält
på Frihamnspiren lika väl
som på Sticky Fingers
öldoftande dansgolv
Hitta mig där ingen annan letar
finn mig där du mår som
allra, allra bäst
III
Vad de förstelnade i kyrkan säger
spelar inte längre någon roll
Livet är för stort för att få plats
i deras händer Livet spränger
ständigt deras väggar
Vad kyrkans sömndruckna ledare må säga
får stå för dem, Ni, mina barn ska minnas
att i mig finns det ingen anledning att
någonsin vara rädd för något
världen rymmer
Tag och ät och se
att det är gott tag
gläds och märk
att jag alltid, alltid
är med er
I sanning
också i en
moshpit
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar